Idag runt fem fick jag ett sponant samtal av Lua, hon och Zilan ville åka och kolla på The fault in our stars eller som på svenska heter "förr eller senare exploderar jag". Och det klart att jag sa ja till det! Har ju längtat till att få se den, mötte upp dem och Elvira. 

Vad tycker jag då om filmen? Jag älskade den samtidigt hatade jag den eftersom att den var så bra, hatkärlek alltså. Jag har ju läst boken på svenska och engelska, gråtit till boken, gråtit så mycket så jag fått svårt att andras. Så man kan säga att jag hade väldigt höga förväntningar om filmen. 

Jag blev lite besviken eller mer irriterad att vissa delar av boken inte kom med eller ändrades i filmen, men såklart så är det svårt att fixa en film exakt som en bok, men här lyckades dem ändå rätt så bra tycker jag. Men bortsätt från det så älskade jag filmen, älskade hur lik den var boken, den var bara Bra, Grym, Bäst, Otrolig.

Ja jag grät, jag grät som ett barn, men jag grät iallafall inte lika mycket som när jag läste boken. Det roliga var att jag grät när de inte var sorgligt, berodde säkert på att jag visste vad som skulle hända näst. Jag kom på mig själv också! Jag satt och sa replikerna tyst för mig själv haha, ja så bra kan jag boken... (kan den nästan utantill) .

Det här är en av de bästa spontana sakerna jag gjort! Rekomenderar starkt filmen OCH boken, har ni inte läst den så GÅ OCH GÖR DET!!!!!! 

Älskar att nästan hela biografen satt och snyfftade under filmen och så apploderade alla på slutet. Fantastiskt.